Hotell: Skärgårdsfästningen värnar sitt historiska arv :: Fredriksborgs fästning. Man måste uppskatta den historiska innebörden av platsen, och från taket av fästningen från 1735 är det svårt att inte göra det. Men det är kort mellan påminnelserna om att det är nya tider nu.
Då hoppades man slippa se utländska fartyg passera. Nu glider Finlandsfärjorna förbi i höjd med den klassiskt inredda matsalen och man höjer inte ens på ögonbrynen.
Cinderella passerar, tillsammans med förrätter som en lite för kall pilgrimsmussla med ärtskum, pancetta och pinjenötter (135 kronor) samt en, också lite för kall, sparris med svamp och hollandaise (95 kronor).
Sedan kommer en välstekt entrecôte med kryddsmör, elegant rödvinssås, kall potatissallad (265 kronor) och Silja Serenade i sakta mak. Eller en mjäll och fin torskrygg med pepparrot och färskpotatis (295 kronor) och, se där! Baltic Queen.
Totalt passerar elva massiva färjor under middagen.
Vi befinner oss vid Oxdjupet i Stockholms skärgård – längst ut på Värmdö, högt ovanför sundet mot Rindö. En plats som historiskt har varit en av Stockholms viktigaste försvarspunkter och som nu har restaurerats. Stenkasernen har blivit till ett litet hotell och fästningen en intressant utställningslokal.
Läget är mäktigt här högt ovan fjärden. När solen värmer blir det stekhett, men vinden rycker snabbt bort värmen när solen går i moln. Framåt lunch, när det nybyggda orangeriet öppnar, strömmar besökarna till. Barnfamiljer, pensionärspar och grannar fikar, flanerar och dinerar.
Stockholms skärgård är ett levande landskap – på gott och ont. Hur många sommarfällor finns inte här bland kobbar och skär? Besökarna beundrar nyfiket det nyöppnade hotellet med sina tre serveringar.
Vi tjuvtittar på dem från vår franska balkong i Axel & Esters gemak. En väl tilltagen svit inredd i romantisk 1700-talsstil, blommiga tapeter, gamla nycklar och prislappen sitter fortfarande kvar på den slitna spegeln som står lutad mot väggen.
Vi saknar ett skrivbord, vettiga läslampor och något slags hylla att ställa sin necessär på i badrummet, men det är småsaker som säkert kommer på plats vad det lider.
Själva börjar vi vår upptäcktsfärd i backen ned mot havet. Branta grusgångar leder ned till trädäcket, bryggan, som håller öppet när vädret tillåter. Här är vi plötsligt helt ensamma, eller, nja, en ensam fet snok solar på trädäcket och flyr ned mellan tiljorna när hen hör våra klampande fotsteg.
När ormen är borta är vi ensamma i fjärden. Det hade de gillat för 300 år sedan, och vi gillar det nu, trots att den lilla serveringen håller stängt.
Till andra sidan av det smala sundet där ryssen skulle stoppas är det 200 meter. Där ligger den modernare fästningen Oskar Fredriksborg, byggd mellan 1870 och 1877, och där ligger Kustjägarskolans numera nedlagda fäste Ka1.
Efter en trevlig liten frukostbuffé (se, där tuffar Viking Grace!), mätta på solmogna bifftomater och stärkta av färskpressad apelsinjuice spetsad med ananas och ingefära, ger vi oss ut på cykeltur. Tar färjan över sundet och cyklar på slingriga skogsstigar längs vattnet. Det är ett trivsamt äventyr som leder oss förbi gamla igenvuxna ammunitionsförråd, plomberade bunkrar och utkikstorn.
Efter de lagom spännande strapatserna hittar vi lilla Rindö Ostmakeri i hamnen. En ostkaka och en kopp Rindörostat kaffe senare är vi tillbaka på hotellet, med cykelkorgen fylld av goda ostar.
Efter en liten caesarsallad (135 kronor) och en toast Skagen (175 kronor), goda, men knappast prisvärda, njuter vi av utsikten (och oljetankern Ternhav), innan det är dags att bestiga Fredriksborgs fästning.
Vi går genom de vindlande gångarna, hamnar långt under jord i en spöklik fängelsehåla. Andedräkten står som ett moln trots att det är högsommar utanför de tjocka stenväggarna.
Så klättrar vi uppåt, ut på fästningens tak och till en solnedgång som slår allt.
Till middag serveras vi en enkel och elegant fyrkantig råbiff med äppelvinägrett och saltbakad gulbeta (130 kronor), och en skärgårdstallrik med bland annat sill och Skagenröra (125 kronor). Grillat lammrack med chèvrepuré samt rödbetssås (245 kronor) är delikat, perfekt stekt och med fina tillbehör.
Kökets ambition är att så långt som möjligt arbeta med lokala råvaror. Det låter bra på papperet, men när ostarna kommer in är det svårt att inte bli besviken. Tvärs över sundet ligger ju traktens egen tillverkare, varför då servera en Kvibille? Tur att den magiska honungen är slungad av receptionisten Annies morfar.
http://www.di.se/artiklar/2013/7/30/hotell-skargardsfastningen-varnar-sitt-historiska-arv/
Volvo ökar och halkar efter :: http://www.gp.se/ekonomi/1.1879625-volvo-okar-och-halkar-efter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar